Chapter 7 7

P? h?sten f?rbereddes Elsa af prosten i Tibble till sin f?rsta nattvardsg?ng, men samtidigt fortgick undervisningen i hemmet under farmors ledning. Det var l?xl?sning, det var bleka d?den f?r all kunskap, historien torkade in till ett schema af ?rtal, namn och h?ndelser utan bakgrund, naturl?ran magrade till ett skelett, hvars beniga fakta f?llo i s?r och endast belamrade minnet.

Farmor b?rjade bli gammal. Det kunde h?nda, att hon slumrade till midt under en lektion. D? gingo Elsas tankar sina egna v?gar.

Tre timmar om dagen ?fvade hon sig p? klaveret i salen, l?t fingrarna l?pa genom allsk?ns skalor och sonater, medan ?gonen samtidigt frossade fr?n sida till sida i en ?rolig bok?, som stod uppslagen p? notst?llaren. Farmor, som h?ll sin d?rr ?ppen f?r kontrollens skull, f?ste sig aldrig vid repertoarens enformighet; f?r henne var ljudet vittnesb?rd nog.

Att l?sa hade blifvit Elsas passion, och roliga voro alla b?cker, som g?fvo n?ring ?t hennes fantasi: tidningsf?ljetonger med h?rresande skr?ckscener i ?fvers?ttning och franska dussinromaner i original slukade hon med samma intresse. Men i den brokiga samling band, som bildade biblioteket p? Ryd, fann hon ocks? mamsell Bremers Teckningar ur hvardagslifvet och Herta eller en sj?ls historia, Tegnérs Samlade skrifter, Shakespeares Dramatiska arbeten i C. A. Hagbergs ?fvers?ttning; och l?ngt fram?t morgnarna brann lampan p? hennes nattduksbord, och vida omkring i inbillningens riken fl?g hennes unga l?ngtan, speglande sig i alla vatten, d?r det fanns en himmel p? djupet.

Om k?rlek dr?mde hon f?rst och sist: om Romeos och Julias, om Axels och Marias k?rlek - en h?gring af ?fversinnlig salighet i den rena luften ?fver en vaknande natur. Det var v?r och det var morgon, och k?nslans bleka brodd, som dittills trefvat i m?rker, sk?t b?fvande upp ur myllan, i v?ntan p? v?rme och ljus.

Det unga jaget, som utvecklats i ensamhet till ett medvetet t?nkande och k?nnande v?sen, s?g sig pl?tsligt som medelpunkt i en v?rld full af under och famlade aningsfullt efter ett annat v?sen att sluta sig till och f?rtro sig ?t: en j?mn?rig like eller en ?ldre v?n.

Hon l?ngtade, men hennes l?ngtan hade intet best?mdt m?l; var blott en stilla f?rbidan, att lifvet skulle tr?da henne till m?tes, likt en gammal v?lvillig tr?dg?rdsm?stare, med blommor i sin ena, frukter i sin andra hand. -

Tv? g?nger i veckan fick Stefan, kusken, s?tta p? sig sitt slitna livré och sp?nna de gamla vagnsh?starna f?r den gamla kaleschen. Kl?dd i sina b?sta kl?der, med bibel och psalmbok och Lindbloms katekes under armen, steg Elsa upp och satte sig p? de mal?tna vagnsdynorna. Hennes h?llning var mer ?n v?rdig, hon k?nde sig som en helt viktig personlighet, f?rem?l f?r allas intresse, sin familjs framtid och hopp. Och stolt som en drottning h?ll hon sitt int?g i Tibble, d?r de tunga hjulen d?nade s? h?rdt mot den oj?mnt stensatta l?nga gatan, att alla stadens fruar kommo flygande fram till f?nstret f?r att se hvad som passerade. Det var fr?ken Elsa Finne fr?n Ryd. Hon sm?log hvar g?ng hon s?g dessa ansikten, flattryckta mot rutorna, hon k?nde det som om de hyllat henne personligen med sin nyfikenhet.

Utanf?r pr?stg?rden hejdade Stefan h?starna med ett elegant ryck och hj?lpte fr?ken ur vagnen. D?r inne sutto l?skamraterna redan omkring bordet i stora salen, och prosten kom och undervisningen tog vid. Prosten var en enda stor klump af godmodighet och v?lvilja, men hans sv?llande mage och dallrande kinder f?rkunnade k?ttets evangelium, till trots f?r den religion han bek?nde med sin tunga. D?rf?r h?ll han sig ocks? str?ngt till texten och inl?t sig aldrig p? vidlyftigheter i utl?ggningen. Han var n?jd om l?sbarnen sn?llt l?rde sig sina l?xor utantill.

L?xorna bestodo mestadels af katekes och bibelspr?k, som Elsa redan l?st f?r farmor. Allts? fann hon ofta tillf?lle att lysa med sina kunskaper, men eljes t?nkte hon mest p? annat. Med sin religi?sa ?fvertygelse var hon redan p? f?rhand s? godt som f?rdig. Allt som talade till k?nslan och fantasien hade hon tagit fasta p? och d?raf danat sig en kristendom, som i sina allm?nna grunddrag motsvarade hennes religi?sa behof och som ocks?, i sin egenskap af k?nslost?mning utan fasta konturer, kunde l?mpa sig till bakgrund f?r prostens enkla dogmatik.

Hon visste, att det fanns m?nniskor, som icke trodde p? Gud. Pappa h?rde nog till dem, han gick aldrig i kyrkan och l?ste aldrig i bibeln. Med magisterns religion hade det visst ocks? varit klent best?lldt, han hade ju ber?ttat, att Gud blifvit afskaffad i Frankrike under revolutionen. Men Gud fanns nog i alla fall. Hvem skulle det v?l eljes vara, som t?nde alla stj?rnorna p? himlahvalfvet en vinterkv?ll? Ja, hon visste nog, att stj?rnorna skulle f?rest?lla v?rldar, magistern hade en g?ng f?rklarat solsystemet, men hon kunde icke fatta det, hon f?rstod aldrig, hvem som ursprungligen t?ndt alla dessa kretsande gnistor i det bl?. D?rf?r h?ll hon sig helst till det gamla och f?rest?llde sig Gud som en gammal man, stapplande fram i sin himmel med staf i hand och st?djande sig s? h?rdt p? stafven, att dess brodd ofta tr?ngde genom emaljgolfvet och l?mnade efter sig sm? h?l, genom hvilka en och annan glimt af himmelens h?rlighet str?lade ned till jordens m?rker. Men att Gud skulle h?lla s? noga reda p? m?nniskorna, trodde hon icke. Hon undrade just, om icke farmor i det fallet s?ge en smula sm?tt p? Gud, d?rf?r att hon icke kunde fatta Hans storhet - liksom en myra icke kan bilda sig en f?rest?llning om en m?nniska - - -

Om detta och om mycket annat skulle hon g?rna velat tala med prosten; men stackars prosten skulle nog bara bli f?rl?gen och hosta och stamma, som han alltid gjorde, n?r han icke visste, hvad han skulle s?ga.

Prosten blef dessutom sjuk strax efter jul, s? att komministern m?ste ?fvertaga konfirmationsundervisningen.

Han var l?ng och mager med lingult, sl?tkammadt h?r, blekt helsk?gg och vattenbl? ?gon, klar f?rgl?s hy och en st?mma utan klang. Hans v?sen gaf ett obest?mdt intryck af halfsl?ckt eld, och den religion han f?rkunnade med sin l?gm?lta r?st liksom darrande af inre r?relse, var af helt annan art ?n prostens h?gljudda och torra utl?ggningar ?fver dagens l?xa. Tron tycktes ha genomtr?ngt pastorns varelse och pr?glat den med ett h?nf?relsens allvar, som m?ste ha funnits hos det gamla testamentets profeter eller hos de heliga martyrer, som beseglat sin bek?nnelse med sitt blod. V?l kunde han tolka lagens bud med skr?mmande allvar, men han underl?t aldrig att efter?t l?ta evangelium lysa; och visserligen m?lade han f?rd?melsen och f?rd?melsens ort med heta f?rger; men han kunde ocks? framst?lla saligheten s?, att det v?xte vingar p? ?h?rarnas sj?lar. Allt detta gjorde starkt intryck p? Elsas fantasi. Hela hans personlighet verkade eggande, och hvad hon h?rde ber?ttas om hans enskilda lif, bidrog i sin m?n till att bef?sta hans makt ?fver hennes inbillning. Han var son till en f?rfallen skoflickare, som d?tt p? fattighuset, och en illa beryktad kvinna i Tibble. Genom fattigdom och f?r?dmjukelser hade han k?mpat sig fram. N?r han f?r fem ?r sedan kallades till komminister i sin f?delsestad, lefde hans mor ?nnu, och ehuru han som en god son s?kte uppr?tta den fallna, fortsatte hon sitt lastbara lefverne, tills hon en morgon fanns d?d, synbarligen under rusets inflytande, i ett dike utanf?r s?dertull. Sj?lf vigde han n?gra dagar senare hennes stoft ?t den eviga hvilan och v?nde sig d?rvid till barmh?rtighetens Gud med en brinnande b?n om fr?lsning f?r hennes sj?l.

Genom f?r?dmjukelser och lidanden hade hans v?g g?tt fram! Han var ocks? f?renad i ett barnl?st och olyckligt ?ktenskap med en kvinna, som icke var honom v?rdig, en sjuklig och nerv?s kinkbl?sa af retligt lynne. Hur m?ste han icke ha lidit d?raf! Det d?mpade och melankoliska i hans v?sen stammade nog djupast fr?n denna sorgens k?lla. D?r fanns ju knappast n?gon ljuspunkt i hans yttre lefnadsomst?ndigheter. Hans hustru delade visst icke ens hans tro! I alla h?ndelser syntes hon aldrig i kyrkan, d? han predikade. F? m?nniskor k?nde henne f?r ?frigt, ty hon var inbunden och umgicks s? godt som med ingen; men i hela f?rsamlingens ?gon var pastor Tibell en beklagansv?rd man.

Elsa fattades snart af en sv?rmisk beundran f?r sin religionsl?rare. Hennes f?rnuft och k?nsla gaf sig ?dmjukt i hans v?sens v?ld. Den tomhet, magistern l?mnat efter sig i hennes sj?l, fylldes nu af en ?nnu h?rligare m?nniskobild; han blef f?r hennes inbillning ett f?rkroppsligande af kristendomens innersta v?sen, af den godhetens och barmh?rtighetens religion han f?rkunnade. Hur ljuft att vid hans hand f?ras fram till altaret f?r att anamma det sakrament, som skulle bekr?fta hennes upptagande i den kristna f?rsamlingen. Hur ljuft att nu, som vuxen kvinna, af honom vigas till Kristi brud.

Allt eftersom det led fram?t tidpunkten f?r den h?gtidliga akten, blef hennes k?nslolif mer och mer exalteradt. Hon lefde under ett andligt h?gtryck, som kom hennes ?gon att skina med en underbar glans, och mer ?n en g?ng h?nde det, att religionsl?rarens blick, liksom bl?ndad d?raf, vek ?t sidan med ett f?rl?get uttryck; ty pastor Tibell var en erfaren och samvetsgrann Herrans tj?nare, och det var icke f?rsta g?ngen han hos en kvinnlig konfirmand iakttagit denna blickens illumination, som visserligen f?rst och fr?mst vittnade om himmelsk h?nf?relse, men som utan tvifvel ofta hade en jordisk bottensats. Han visste ju, att den yttre m?nniska, hvarmed Skaparen i sin n?d bekl?dt hans sj?l, icke var fr?nst?tande, snarare sympativ?ckande och intressant. Han var icke alldeles ok?nslig f?r de tecken d?rp?, som han glimtvis uppsnappade - ty en pr?st ?r icke mer ?n en m?nniska; men att dr?ja inf?r dem, att sj?lfbehagligt spegla sig i dem, var honom icke till?tet.

Aldrig hade han haft en l?rjunge, som sk?nkt hans hj?rta en ljufvare tillfredsst?llelse ?n denna lilla Elsa Finne; ty han k?nde, att han ?ppnat nya horisonter f?r hennes sj?ls l?ngtan. Hon var idel tro af hans tro och k?rlek af hans k?rlek. D?rf?r skulle hon ocks? beg? H. H. Nattvard med det r?tta sinnelaget.

Hon var i sanning hans andas barn. Icke underligt att d?r i hans sj?l fanns en gnista af skaparens k?rlek till sitt verk. Men intet vidare!

Intet vidare, Johannes Tibell! Den Onde ?r listig i att l?gga snaror f?r m?nniskornas f?tter - och hur skulle han icke triumfera, om han lyckades bringa en Herrans tj?nare p? fall!

V?ren var redan i luften, solskenet blef varmare f?r hvar dag, och pastor Tibell k?nde sig f?runderligt matt, d?r han vandrade fram?t gatan mot sitt soll?sa hem. Han s?g t?rd ut, med djupa gropar under ?gonen; men han gick och sm?log f?r sig sj?lf, som om han t?nkt p? n?got vackert. Han t?nkte p? sitt k?raste nattvardsbarn, p? det underbart sj?lfulla uttrycket i hennes ansikte, p? de m?rka ?gonens str?lande religi?sa h?nf?relse och - han sl?t sina ?gon energiskt - nej, visserligen icke p? hennes spensliga lilla gestalt och ?n mindre p? barmens rundning! Han var en gammal och en gift man och d?rtill en Herrans tj?nare! -

En natt hade Elsa en underlig dr?m. Hon s?g sig sj?lf i skira, hvita kl?der m?dosamt vandra uppf?r en brant och l?ng v?g, som ledde rakt in i himmelrikets klarhet, d?r Kristus stod i skinande kl?der, v?ntande med ?ppen famn. H?rdare och h?rdare slog hennes hj?rta, och redan fr?n fj?rran sj?nk hennes blick med salig h?nryckning in i hans. Hans h?r var som solsken, hans sk?gg var som hans h?r, han ansikte str?lande som lyckan, hans ?gon tindrande bl?. Salighet genomstr?lade hennes varelse, d? hon kom honom n?ra; hon svindlade och f?ll, men f?ngades af hans armar och v?cktes af hans kyss.

Hans kyss var sk?nare ?n allt hon dr?mt, var lycka, lyft upp till himmelns h?jd, famnande ?fver evigheten.

Likv?l vaknade hon med en blygsint f?rnimmelse af, att hon aldrig skulle kunna f?rtro sin dr?m ?t n?gon lefvande m?nniska. Hon rodnade ocks? sj?lf hvar g?ng hon i ensamheten t?nkte d?rp?.

Blek som om hj?rtat sugit allt blod fr?n hennes kinder, stod hon konfirmationsdagen framf?r altaret. N?r pastorn v?lsignande lade sina h?nder p? hennes hufvud, k?nde hon det som om hetta str?lat ut fr?n hans fingerspetsar.