Detta blef inledning till en m?ng?rig, mer och mer ?ppenhj?rtig bref v?xling mellan Elsa Finne och Knut Herman. Den ton, han anslagit, fann stark resonans inom henne. Ensam som hon var, lockade det henne dess mera att f? tala i bref om allt, som intresserade och sysselsatte henne f?r ?gonblicket, och hon skref s? omedelbart, som om hon suttit i sky