Elsa Finne I-II

F?r mer ?n hundra ?r sedan blef en bonde ?gare till herres?tet Ryd. Denne Nils Troelsson skall ha varit en dugande man. Han hade vid unga ?r ?ktat en torparedotter fr?n Finnbygden och som f?ljd af sitt missgifte r?kat i delo med sin sl?kt, d?rf?r kom han att odla utsocknes jord; men han hade lyckan med sig, hans kvinna f?dde honom ?tta barn, och med h?rdt arbete och klok f?rt?nksamhet grundlade han v?lst?nd ?t dem alla.

?ldste sonen Troels l?ste till sig g?rden och tog fatt d?r fadern slutat. Moar och hult blefvo till ?krar under hans h?nder, stenar till br?d, tr? till guld. Han tog namn efter sin mors hembygd, kallade sig patron Finne till Ryd och var en verklig herreman, med stort anseende f?r rikedom och gudsfruktan.

Vid fyllda fyrtio ?r gifte han sig med en stiftsjungfru, hvars bl?a och frusna blod han icke synes ha varit man till att tina. Hon gaf sitt ja-ord i hastigt mod och f?ljde honom till altaret p? trots mot sin b?jelse f?r en friherre, som icke haft mod att binda sig vid henne, d? hon var fattig, fast han senare icke saknade mod att kr?nka henne med en bek?nnelse om sin k?rlek. Detta tilldrog sig i hennes eget hem p? Ryd, tre m?nader efter br?llopet, en dag d? luften var kv?fvande het och jasminerna doftade bed?fvande. F?nstren stodo ?ppna till f?rmaket, d?r hennes n?d mottog sin g?st, och tr?dg?rdsm?staren, som sysslade i rosenlandet d?r nedanf?r, h?rde hans lidelsefulla tal - - Det dr?jde icke l?nge, innan han ?ter red bort fr?n Ryd. Hennes n?d skall d? ha hetsat hundarna efter sin ungdoms ?lskade.

Till sin make n?mnde hon ingenting h?rom, men allt fr?n den dagen var det som om hon f?tt ovilja f?r honom. Hon undandrog sig hans smekningar.

Troels Finne var en okonstlad natur utan hum om den h?gre analysen. F?r honom hade lifvet dittills varit ett enkelt r?knestycke, hvars facit han funnit utan sv?righet. Ocks? p? k?nslolifvets omr?de h?ll han sig uteslutande till quatuor species. Skriften l?rde att en hustru skall vara sin man underd?nig; och d?r fanns intet undantag f?r det bl? blodet. D? hans hustru icke dess mindre envist undandrog sig alla kraf, som han st?llde p? hennes person, s?kte han i Guds namn tilltvinga sig sin r?tt; d?rvid kom det till ett v?ldsamt upptr?de, och hon slog honom till n?dv?rn.

D? f?rstod han, att h?r var olycka p? f?rde och v?nde sig b?de till pr?st och l?kare med b?n om r?d. Prosten manade honom, att med kristligt t?lamod b?ra den pr?fning, F?rsynen p?lagt honom, d? segerns krona utan tvifvel skulle komma honom till del i ett annat lif; men doktorn gaf hopp om, att segerns krona skulle tillfalla honom redan h?r p? jorden, kanske snart nog, eftersom hennes n?ds sinnesretlighet utan tvifvel berodde p? vissa omst?ndigheter...

Nyheten ?fverraskade Troels Finne s? mycket mer, som han strax antog, att den eljes gl?djande tilldragelsen skulle vara helt n?ra f?rest?ende, och p? detta antagande grundade en ber?kning, hvars facit han i f?rol?mpande ton delgaf sin hustru. Hon blef mycket blek, men f?rsvarade sig icke.

Tidpunkten f?r barnets f?delse godtgjorde till fullo, att r?knestycket var falskt i grunden, men d?rmed f?r?ndrades ingenting i f?rh?llandet mellan makarna. Hennes n?d synes icke ens ha k?nt n?gon gl?dje af att bli mor, och Troels Finne friade allt sedan f?rg?fves till sin egen hustru.

Han f?rstod aldrig anledningen till hennes kallsinnighet, hur bittert han ?n grubblade d?r?fver; men bibelns ber?ttelse om det f?rsta syndafallet f?ref?ll honom d?danefter symbolisk och han sade sig sj?lf, att f?rbannelsen ?nnu h?ftade vid frukterna fr?n kunskapens tr?d. Icke dess mindre hungrade han alltj?mt efter Evas ?pple och k?nde det som en br?nnande skam att ha blifvit utdrifven ur paradiset. Af hungern och af skammen blef han sm?ningom fr?ck till sinnet, f?rdes s? in p? lastens v?gar, stal sig in i andras lustg?rdar, blef en liderlig s?lle och dryckesbroder, f?rf?ll p? n?gra ?r till en ruin.

Hvad hans barns mor ?n m? ha k?nt d?rvid, aldrig klagade hon. K?nslosvammel och pjunk f?raktade hon, och den p?flugna nyfikenheten h?ll hon sig f?rn?mt fr?n lifvet. Hon var f?r stolt att k?pa sympati med f?rtroende.

V?rlden gaf henne ingen sympati. De flesta menade, att hon sj?lf f?rv?llat b?de sin egen olycka och sin mans f?rfall. Hon som ingen k?rlek velat gifva, kunde ju ingen trohet fordra.

- Hvem vet likv?l, om icke ocks? hon i sj?l och blod hungrat efter den stora ?mheten, den hj?rtats v?lsignelse, som aldrig kom henne till del. Starka kvinnor l?ngta ofta efter att f? vara svaga, och frusna efter att f? sm?lta i vekhet.

H?r var karg natur, och harfven hade g?tt tungt ?fver jorden, billarna hade tr?ngt s? djupt, att alla spirande k?nslor exstirperats, och den gr? myllan bar sedan hvarken blommor eller sk?rdar.

Tiden, som ordnar allt utan h?nsyn till enskilda sm? m?nniskors ?nskningar eller f?rhoppningar, gaf sm?ningom h?fd ?t missf?rh?llandet mellan omakarna. De lefde hvar f?r sig i hvar sin v?ning af herreg?rden. Barnet, som skulle ha blifvit ett f?reningsband mellan f?r?ldrarna, blef i st?llet ett tvistefr?, ty ocks? drinkaren ?lskade sitt eget blod i detta nya lif och kr?fde genk?rlek. D?den slet tvisten, visare ?n kung Salomo. Troels Finne afled pl?tsligt, vid fyrtio?tta ?rs ?lder, och l?mnade Ryd ?t sin ?nka och sin son.

Hennes n?d var endast trettiosex ?r, n?r hon blef ?nka. Sin aflidne mans syskon kunde hon icke f?rdraga, sj?lf hade hon inga n?rmare anh?riga, och genom sitt gifterm?l hade hon kommit bort fr?n hela sin forna umg?ngeskrets. Aldrig tycks det ha fallit henne in att pr?fva lyckan i ett nytt ?ktenskap. Agaven blommar en enda g?ng och vissnar sedan, fast de taggiga och styfva bladen sedan l?nge sp?ka ofvan jord i lifvets f?rger.

?r efter ?r satt fru Finne p? sin g?rd s? orubblig som om hon haft rot i jorden. Hon reste aldrig och umgicks s? godt som med ingen. D?r stod en tung atmosf?r omkring henne, och hon blef tidigt gammal.

Hon lefde f?r sina plikter, uppfostrade sin son och styrde sin g?rd med samma h?rda hand, fruktad af sitt folk, men ocks? v?rdad, ty hon var r?ttvis i all sin h?rdhet.

Sonen, G?sta, var sju ?r, n?r fadern dog, och hon undervisade honom sj?lf. Han hade l?tt f?r att fatta, men hatade l?xornas tv?ng. Det tygell?sa i hans lynne uppenbarade sig tidigt och skr?mde henne.

Mest af allt ?lskade han att sitta till h?st, barbacka, som en liten centaur, st?rtande ?fver stock och sten, med vilda ?gon och fladdrande h?r.

G?rna str?fvade han ocks? omkring till fots i skog och mark, p? jakt efter f?gelbon eller harar, som han f?ngade i giller. Till jakt- och s?llskapshundar brukade han ladug?rds-Lasses pojkar, som han tyranniserade, ehuru de voro ?ldre ?n han.

En g?ng f?rsvann han med dessa och blef borta i tre dagar. Han hade d? plaskat omkring p? sj?n i en gammal, murken ?kstock och lekt Robinson med Fredag och Tisdag. De hade landstigit p? en af holmarna och Iifn?rt sig med jakt och fiske. Deras jaktredskap var en pilb?ge, med den hade G?sta f?llt en gr?sand, och han s?g ut som ett litet vilddjur, d? han inf?ngades.

Tio ?r gammal kom han till Tibbles femklassiga l?roverk, men bodde alltj?mt hemma p? Ryd, ?kte hvar morgon med mj?lkvagnen in till staden och ?terv?nde om eftermiddagarna till fots; det var blott en half timmes v?g, om han f?ljde g?ngstigen ?fver ?sen. N?r sn?n l?g h?gt i skogarna, och n?r regn gjort v?garna ofarbara, fick han rida b?de fram och tillbaka.

Han var den fr?mste i hvarje uppt?g och den nedersta i hvarje klass, men r?ddade sig alltid i sista stund upp i den n?sta. S? genomgick han l?roverket, j?mnt efter ryggen och kom till gymnasiet i residensstaden. D?r inackorderades han hos en l?rare och sattes under str?ng uppsikt, men vann icke dess mindre en sorglig ryktbarhet f?r sitt lefverne. Ofta var det tal om, att han skulle relegeras, fast han lyckades slingra sig undan. Mot allas f?rmodan blef han student, s?kte sig sedan, med moderns samtycke, in vid ett husarregemente, kom till krigsskolan och utn?mndes till kornett samtidigt med det han blef myndig.

Redan under sin skoltid hade han gjort skulder, som modern f?tt betala; d?rvid hade det v?xlats m?nga h?rda ord mellan mor och son, d? han tillbringade sina ferier i hemmet. Nu bosatte han sig i garnisonsstaden och utkr?fde, trots moderns f?rest?llningar, hela sitt f?dernearf, hvarigenom han tvang henne att skulds?tta g?rden till mer ?n h?lften af dess v?rde.

G?sta Finne kom sedan s?llan till Ryd, men tid efter annan n?dde rykten dit om hans vilda uppt?g. ?n var det ett galant ?fventyr, ?n en offentlig skandal, hvari han spelat hufvudrollen. Kamraterna kallade honom ?Galna Finne?, men han var mycket popul?r vid regementet, ehuru han drog stora v?xlar p? sina f?rm?ns l?ngmodighet. Efter fem ?rs tj?nstg?ring avancerade han till l?jtnant; men strax d?refter f?rgick han sig mot sin chef p? ett s?tt, som skulle ha ?dragit honom afsked, om han icke valt att frivilligt l?mna b?de sitt regemente och sitt land.

Han reste icke ensam. Hans sista streck var att enlevera en magyarisk s?ngerska, som under den m?nad, hon gasterat p? teatern, f?rvridit hufvudet p? alla garnisonens officerare. Lissnyai Etelka var hennes namn och hon skall ha varit en exotisk sk?nhet med eldiga, m?rka ?gon och svart silke till h?r.

G?sta Finne gick i landsflykt utan att taga afsked fr?n sin mor, och under sju ?r hade hon ingen underr?ttelse fr?n honom sj?lf, men af tidningarna s?g hon att en fr?mmande officer med namnet Finne blifvit s?rad i slaget vid Szàsz-Sebes, och hon f?rstod att det m?ste ha varit han, som k?mpat i magyarernas led. S? sl?t sig ?ter m?rkret omkring hans ?den, och hon visste icke, om han lefde eller om han var d?d.

Men en afton i november 1853 kom den f?rlorade sonen ?ter till sin f?derneg?rd, med g?stgifvareskjuts fr?n Tibble, i ?sande regn; och vid sidan om sig i vagnss?tet hade han ett litet genomv?tt bylte, som sedermera befanns inneh?lla en fem?rig flicka.

Fru Finne, som h?rt vagnsbullret, kom sj?lf stigande utf?r trappan till andra v?ningen f?r att se efter, hvem det kunde vara som kommit till g?rden i detta Herrans v?der. D? hon varseblef sin son, som stod i f?rstugan, drypande v?t, med blottadt hufvud, stannade hon pl?tsligt, och ?fver hennes bleka ansikte fl?g en skiftning af ?fversp?nd k?nsla, af gl?dje eller af sorg, det var icke godt att s?ga hvilketdera, ty gl?djens och sorgens yttersta gr?nser g? i ett som himmel och haf vid horisonten.

Hon sade ingenting; men med sin hand str?k hon ?fver hj?rtetrakten, som om hon k?nt slitningar d?r inne, och hon s?g p? honom med en blick, som var m?nstrande men icke h?rd. Hans drag voro h?rjade, de bl? ?gonen tindrade icke af h?lsa och lefnadsmod, som f?rr, och det guldgula h?ret satt nu blott som en blek halmkrans fr?n tinning till tinning; hela hj?ssan var kal. Och det fanns icke l?ngre n?gon nerv i hans h?llning; G?sta Finne kom som en bruten man hem fr?n sin ungdoms Odysseia.

D?r fl?g en st?mning af bitterhet genom hennes sj?l. Ringa gl?dje hade hon haft af sitt lifs arbete. Hon hade velat uppfostra sin son till en dugande man; och d?r stod han nu som en tiggare framf?r henne. Hon hade velat l?mna honom en blomstrande egendom i arf; och hon hade i st?llet sett den f?rfalla, sjunka djupare och djupare i skuld, sedan han ryckt den ekonomiska b?rkraften ur hennes h?nder.

Han m?tte ha haft n?gon f?rnimmelse af, i hvad riktning hennes tankar gingo, ty han lyfte pl?tsligt sina ?gon och m?tte hennes blick. S? nickade han vemodigt, han s?g v?l, att hon lidit. Hon liknade en m?nniska, f?r hvilken allt slagit fel, men som ?nnu b?r sitt hufvud h?gt. Mager och l?ng var hon, kantig i linjerna, men rak i ryggen. Kanonlockarna hade hvitnat framf?r ?ronen, ansiktets pergament hade f?tt m?nga nya rynkor, och den karakt?rsfullt b?jda n?san hade blifvit skarpare i eggen, men de kloka ?gonen voro lika klara och draget omkring munnen lika viljestarkt som f?rr.

Han stod och vred sin m?ssa mellan h?nderna, tystnaden b?rjade f?refalla honom ohygglig. D? kom han att t?nka p? sin flicka. Han vecklade henne ut ur det v?ta svepet, lyfte henne upp och lade henne i sin mors famn.

- Detta ?r Elsa, sade han. - Etelka ?r d?d.

Den gamla f?r?ndrade icke en min, och barnet l?g som ett vedtr? i hennes armar. Det var en liten tattareunge med stripigt h?r och l?derbrun hy.

- V?lkomna! sade hennes n?d ?ndtligen och r?ckte sin son handen, som han kysste. S? v?nde hon sig om och bar den lilla upp till sitt eget sofrum. Innan hon den natten gick till s?ngs, stod hon l?nge och s?g p? det sofvande barnet, med en k?nsla som om hon f?r andra g?ngen blifvit mor, ?ter f?tt n?gonting att lefva och lida.

Fru Finne ?tog sig sj?lf att undervisa sin sondotter. Det var som att b?rja sin skolg?ng p? nytt vid sextioett ?rs ?lder. Det var att leta fram de gamla l?rob?ckerna och att l?sa de gamla l?xorna, som hon f?rst l?st f?r egen del i sin barndom och sedan med sin son. D?rvid h?grade de flydda tiderna ofta fram i hennes minne, och hon t?nkte med vemod p? alla f?rhoppningar som hon d? knutit f?rst till sin egen, sedan till sin sons framtid. Hur de alla g?ckats! Och hvad hela hennes lif tedde sig meningsl?st, gl?djefattigt och f?rfeladt, n?r hon s?g tillbaka.

I ungdomen hade hon, som andra, gjort upp r?kningen utan v?rden, med ?fversp?nda fordringar, p? hvilka hon ideligen m?st sl? af. Hon hade sv?rmat ut i m?nsken och f?tt trefva sig hem i m?rker, hon hade ?lskat och sett sin k?nsla f?rsm?dd. Hon hade f?tt sj?lfva minnet besudladt, efter det hon s?kt ro f?r hj?rta och sinne i ett gifterm?l utan illusioner. Hon hade dock hoppats att bli maka ?t en hederlig man, mor ?t ett barn, som hon skulle uppfostra till en duglig m?nniska; men hon hade blifvit besviken p? allt.

Eller var det s?, att hon bedragit sig sj?lf? Att hon misslyckats, b?de som maka och som mor d?rf?r, att hon icke varit sin heliga uppgift vuxen?

Gud visste, hur det f?rh?ll sig d?rmed. Men om hon felat, hade hon ocks? f?tt dyrt betala del.

Sitt lifs skolg?ng kunde hon tyv?rr icke b?rja p? nytt; men dess starkare k?nde hon behofvet att l?mna sina erfarenheter i arf ?t ett lefvande v?sen, och F?rsynen hade nog haft sin mening med att s?nda henne detta barn, som dagligen blef henne mera k?rt.

Under den h?rda ytan, djupast inne i hennes frusna v?sen, hade det alltid funnits en grundfond af bunden v?rme, som nog kunnat frig?ras, om det fallit en smula solsken p? hennes v?g. S? som hennes lif gestaltat sig, hade den f?tt ligga som ett obrukadt kapital. Hon visste nu hvarf?r. Det kom sig af hennes sj?lfviskhet, f?r hennes hj?rtas girighet. I fr?msta rummet hade hon alltid t?nkt p? sin egen lycka, alltid fordrat, innan hon gaf. Hon hade l?ngtat efter, att en annans k?rlek skulle ?ppna hennes hj?rta och tillgodog?ra sig dess skatter, men icke f?rst?tt att ?lska en s?dan k?nsla fram. D?rf?r hade hon misslyckats b?de som maka och mor.

D? nu lifvet f?r tredje g?ngen st?llt henne inf?r en uppgift af djupaste inneb?rd, f?resatte hon sig att taga l?rdom af det f?rflutna, att framf?r allt ingenting beg?ra f?r egen del af detta barn, som hon skulle vara i mors st?lle. Hon skulle icke klema med henne f?r att vinna hennes k?rlek, icke uppfostra henne till balsamin ?t sitt gamla ?mhetshungriga hj?rta, utan till en m?nniska, som b?ttre ?n hon sj?lf skulle f?rst?, att se sig lifvets gl?dje till godo och foga sig i eller b?ja sig f?r dess villkor.

I detta syfte s?kte hon f?rst och sist bek?mpa Elsas medf?dda sj?lfviskhet, kufva hennes egensinne och tukta hennes stolthet, men ocks? vingklippa hennes alltf?r lifliga fantasi, ty i den m?nskliga inbillningens ?fversp?nda kraf p? lycka s?g den gamla just grundorsaken till m?nsklighetens olycka.

S? v?nde sig hennes uppfostringsprinciper p? alla h?ll mot barnets djupaste b?jelser och starkaste instinkter, och undervisningen pr?glades alltifr?n b?rjan af ett soll?st allvar, som verkade n?stan f?rlamande p? Elsas f?rst?ndsverksamhet. Eljes hade hon l?tt f?r att fatta, och med v?nlighet och ber?m kunde hon eggas till stora anstr?ngningar, men den metoden kom s?llan till bruk. Af klander och h?rdhet blef hon d?remot alltid trotsig till sinnet.

Hon bodde i f?rmaket, n?st intill farmors sofrum, men trifdes icke i den improviserade barnkammaren, d?r hon alltid stod under uppsikt af farmors allvarliga blick; sa ofta det fanns n?gon m?jlighet att undkomma den, sm?g hon sig ned till bottenv?ningen, till pappa. Honom ?lskade hon, hos honom trifdes hon; han lappade hennes leksaker, n?r de g?tt s?nder, och hennes fantasis vingar, som farmor klippt.

Pappa hade just ingenting annat att taga sig till. Han hade installerat sig i tv? rum, af hvilka det yttre kallades kontoret, och ville g?rna g?lla f?r g?rdens f?rvaltare, men i sj?lfva verket f?rvaltade han ingenting annat ?n sitt tobaksskrin. Han talade nog ofta om att s?ka sig en annan plats, men det stannade vid orden. ?r efter ?r blef han sittande som dr?nare p? sin mors g?rd utan att utr?tta n?gonting. Han l?ste romaner och r?kte dagen i ?nda, f?retog sin reglementeradc promenadridt f?re middagen och drack hvar kv?ll sin reglementerade toddy, som blef m?rkare ?r fr?n ?r.

P? promenadridten medtog han alltid sin dotter, f?rst p? sadelknappen, senare p? en s?rskild liten h?st, som Elsa kallade sin; och det var hennes st?rsta gl?dje och stolthet att f? skumpa ?fver stock och sten vid den gamle husarens sida. Han var ?nnu alltj?mt en of?rv?gen ryttare, och det bar af i sporrstr?ck genom skog och mark, vintertid ocks? ?fver sj?n mellan de infrusna holmarna, och Elsa satt kavat i sadeln, och blodet sj?ng i hennes ?dror, och h?ret fladdrade och ?gonen tindrade och tankarna gingo vida.

Om vinteraftnarna sm?g hon sig ocks? alltid ner f?r att sitta med pappa framf?r brasan i skymningen. D? kunde det h?nda, att han ber?ttade f?r henne sagor s? sorgliga, att t?rarna runno utf?r hennes kinder; men n?r han icke var i lynne att ber?tta, stirrade Elsa in i gl?den, d?r fantastiska byggnader och m?nniskor och djur togo gestalt f?r hennes inbillning. D? diktade hon sj?lf sagor, men dem v?gade hon icke ber?tta.

Och ?ren gingo, och farmor f?rstod att hon icke l?ngre var sin uppgift som l?rarinna vuxen; och s? blef det best?mdt, att Elsa skulle f? en l?rare.

D?rtill antogs en gammal student med sm? l?neanspr?k, magister Lindblom, som i sin ungdom studerat till pr?st och l?st s? ifrigt, att han blef yr i hufvudet och icke l?ngre trodde p? Gud, hvarp? han f?rfallit. Senast hade han f?rg?fves s?kt sin utkomst som privatl?rare i Tibble.